För länge sedan låg på denna plats en idyllisk kåkstad präglad av snickarglädje samt en total anarki vad beträffar arkikektur och stadsplanering - det gamla Hagalund. Detta lilla samhälle har förevigats på ett antal oljemålningar av konstnären Olle Olsson Hagalund samt även av min mormor Signe Ericsson, se bilden nedan. Men i slutet av sextiotalet bestämdes att hela rasket skulle rivas och ersättas av modernare bebyggelse. Det blev sedermera åtta stycken fjortonvåningshus i olika blå färgnyanser och det nya området döptes snabbt till Blåkulla. Det enda som återstod av det gamla Hagalund var några villor - varav en var Olle Olssons barndomshem och numera används som museum - ett gammalt vattentorn samt kyrkan. Många rasade över smaklösheten och okänsligheten hos stadsplanerarna och Olle Olsson var så förtvivlad att hans hjärta bokstavligen brast. Området fick snabbt dåligt rykte och folk i allmänhet rynkade på näsan åt detta exempel på miljonprogramsarkitektur.

Men nu trettio år senare skulle jag faktiskt vilja påstå att Blåkulla inte har blivit så tokigt. Måhända inte arkitekterna tänkte på det pittoreska och idylliska i första hand, däremot är jag övertygad om att de planerade husens placeringar så att det skulle komma in maximalt mycket ljus i lägenheterna och finnas mycket luft mellan husen. Ljuset här är mycket speciellt, man får resa upp till Norrland för att uppleva något motsvarande. Om det är någon plats här i Stockholmstrakten som man kan få beskåda norrsken så är jag övertygad att det är här i Blåkulla. Men praktfulla soluppgångar över Frescati / Stocksund (vår och sommar) eller solnedgångar över Solna Centrum / Västerort (höst och vinter) kan jag i vilket fall som helst njuta av från min lägenhet. Här i Blåkulla kan man också få uppleva den så kallade Blå Timmen. Det är den stund under skymningen eller gryningen då de blå husen alldeles smälter samman med himlen och då kan övernaturliga saker inträffa!

Då man som jag bor på elfte våningen är utsikten fantastisk, jag blir ibland helt utmattad av alla skönhetsintryck. Står man på min balkong en mörk kväll kan man lätt tro att man ser ut över New York, Hong Kong eller någon liknande spännande plats, fastän ljusen härrör i detta fall från Solna Centrum. För att inte tala om vilka skådespel man kan njuta av en nyårsafton! Ibland tänker jag att om Olle Olsson hade levat nu så hade han kanske fått förnyad inspiration och målat en serie tavlor från det nya Hagalund. Omgivningarna är också fina, bara på några minuters promenadavstånd finns Hagaparken och ett stenkast bort ligger Norra Kyrkogården där jag en sommar såg en fasanhona med femton ungar.

Här hittar ett antal små livmedelsbutiker ägda av nysvenskar där man kan hitta allehanda exotiska maträtter och till exempel köpa pistagenötter billigt. Blåkulla sjuder av aktivitet och framtidstro och här finns ett rikt föreningsliv - även om anslagen från Solna stad har skurits ner. Sista lördagen i augusti firas Hagalundsdagen med matservering samt uppträdanden. I det gamla vattentornet håller numera ett gäng häxor till, ledda av Rosie Björkman - det finns fler anledningar än färgen på våra hus varför området kallas Blåkulla! Där vattentornet nu står lär det förresten ha varit en gammal kultplats en gång i tiden och energierna är fortfarande höga just därikring. När jag höll på att återhämta mig från en influensa gick jag en promenad runt vattentornet och efteråt kände jag mig genast mycket bättre. Kort sagt, Blåkulla innehåller något för alla smakriktningar!

Fler bilder från Blåkulla

Nedan har jag samlat ihop några länkar med anknytning till Hagalund och Solna:

[Hem]   [Blåkulla]   [Karriär]   [Musik]   [Såpor]   [Serier]   [100-lista]