Egentligen är 80-talet min favoritepok när det gäller pop- och rockmusik... det är faktiskt svårt att plocka ut någon favorit när detta decennium nu bjöd på en sådan kavalkad av oförglömliga artister: Madonna, Spandau Ballet, Pet Shop Boys, Duran Duran, Wham!, Prince, Eurythmics, Frankie Goes To Hollywood, Howard Jones... listan kan göras lång! Jag skulle trots allt vilja framhålla den norska gruppen A-ha som i mitt tycke var tämligen kompletta artister. De gjorde en räcka hits som fortfarande håller, de var även nyskapare när de gällde musikvideor och dessutom var de snygga att titta på!

s discovåg levde fortfarande kvar och påverkade fortfarande det allmänna musikutbudet. Två viktiga grupper gjorde dock entré detta år: Madness och Gyllene Tider. Madness kom ju att så ett frö till den britpop som kom att blomstra ett drygt decennium senare och frontmannen i Gyllene Tider, Per Gessle, kom att bli en gigant i svenskt musikliv och har spelat en dominant roll under såväl åttiotal som nittiotal. Den stora förekomsten av musikstationer i närradion gjorde för övrigt att den lättare musikgenren fick en annan plats i etern än någonsin tidigare.

Detta år avled Bob Marley i cancer - en institution i sjuttiotalets musikliv. Ett stort antal grupper som sedermera hördes mycket under åttiotalet debuterade under detta år: Depeche Mode, Spandau Ballet, Duran Duran, Eurythmics och Culture Club. När det gäller det svenska musikutbudet pendlade det mellan skapelser av det skämtsamma slaget som "Köppäbävisan" och mer djupsinniga betraktelser som i Hansson de Wolfe United's "Existensmaximum".

En fullständigt fantastisk grupp hörde man ofta detta år: brittiska Imagination! De var starkt influerade av discovågen på sjuttiotalet men kom att skapa ett helt eget sound: mjuk, melodisk dansmusik. Vart tog de vägen, frågar jag mig. Toto gav ut sitt fjärde album med klassiker som "Rosanna" och "Africa" och även en gamling som Paul McCartney gav ut ett av sina starkaste album någonsin - "Tug of war". Svenska Ebba Grön slängde in handduken, medan en ny brittisk duo såg dagens ljus: flickfavoriterna Wham!

Legenderna ABBA upphörde att existera som grupp, men svensk musik var ingalunda död för den sakens skull. Den svenska filmen "G" hade premiär och i samband med detta gavs det ut ett album med idel tunga namn som Eva Dahlgren, Freestyle och Reeperbahn. Min egen personliga favorit var dock Niels Jensen; måhända var han inte någon stor sångare, men han hade en fantastisk utstrålning. Kajagoogoo med Limahl i spetsen var annars ett band som man hörde mycket av under 1983 - typiska hits var "Too shy" och "Ooh to be ah". Sist men inte minst får vi inte glömma att Carola slog igenom detta år med sin seger i den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen!

Sommaren 1984 gick inte till historien som den varmaste och soligaste i mannaminne, men om man händelsevis råkade befinna sig på en badstrand så hörde man med 100 % säkerhet från någon mer eller mindre avlägsen transistorradio låten "Wake me up before you go go" med Wham! George Michael hann även med ett klassiskt solonummer med saxofonaccompanjerande "Careless whisper". För övrigt kan nämnas två svenska framgångar: de dansande deodoranterna Herreys vann Eurovisionsschlagerfestivalen och musikalen "Chess" (skriven av Ulvaeus/Andersson) hade premiär i London.

I februari uppträdde brittiska Spandau Ballet i Solnahallen - jag var där och tittade på dem. Som min kompis uttryckte sig, man hade lika gärna kunnat sätta upp en planch med gruppen och sedan sätta på grammofonen, att se dem live tillförde inga nya dimensioner. Men det var ändå kul att ha varit där. Under detta år gjorde två remarkabla grupper entré: norska sötnosarna A-ha med klassikern "Take on me" och discokungarna Pet Shop Boys; först ut var hiten "West End girls". Och en av ettorna på Trackslistan var Howard Jones med sin syntskapelse "Things can only get better".

Årets mest sålda album måste alla gånger varit "Revenge" med Eurythmics, förutom jag själv hade ytterligare tre eller fyra i samma trappuppgång införskaffat LP:n. Det ekade alltid någonstans i trapphuset hits som "Missionary man", "Thorn in my side" och "The miracle of love"... Andra typiska åttiotalsföreteelser som förstärkte sin ställning under året var Madonna, Frankie Goes To Hollywood och Duran Duran. Och Europe från Uppland Väsby hade en världshit med "The final countdown" - var det möjligen frontmannen Joey Tempest (döpt till Joakim Larsson) som Magnus Uggla porträtterade av i sin "Joey Killer?"

Sommaren var sällsynt regnig och trist, man behövde dansa hårt och länge för att hålla sig varm - och då dök olika alster producerade av trion Stock/Aitken/Waterman ytterst lägligt upp på diverse topplistor. Soundet var omisskänligt och kan rubriceras som discomusik i den lättare genren. I deras stall fanns artister som Mel & Kim, Samantha Fox, Kylie Minogue, Jason Donovan och sist men inte minst Rick Astley - hans hit "Never gonna give you up" är bara så himla 1987! För övrigt kan nämnas att A-ha fick förtroendet att göra ledmotivet till årets Bond-film, "The living daylights".

Musiken började andas mer nittiotal, när Neneh Cherry gjorde entré med sin "Buffalo Stance" alldeles i slutet av året. Även Inner City var en grupp med tämligen modernt sound. Andra höjdpunkter var att en av mina svenska favorit-artister, Orup, slog igenom rejält; "Min mor sa till mig" håller fortfarande! För övrigt så härjade brittiska tvillingbrorsorna Bros på listorna med alster som "Drop the boy" och "I owe you nothing" och George Michael (f.d. Wham!) etablerade sig som soloartist.

Årets skandal var utan tvekan den tyska duon Milli Vanilli.De hade gjort succé med den ena hiten efter den andra och mottagit en mängd utmärkelser. Sedan visade det sig att killarna hade mimat till låtarna och således enbart fungerat som fotomodeller! De fick lämna igen alla sina priser efter avslöjandet - och sedan hörde man just inte så mycket mer från dem. Adeva var dock en helt ärlig artist med ett eget sound. När jag först hörde henne tänkte jag att aha - här kommer en helt ny genre som kommer att föra oss in i nittiotalet. Tyvärr försvann hon och hennes speciella sound ganska snabbt och hon har inte heller fått några direkta efterföjare.

[Hem]   [Blåkulla]   [Karriär]   [Musik]   [Såpor]   [Serier]   [100-lista]