Såpor är något som är mycket spännande, anser jag. Man kan säga vad man vill om denna kulturform, men den binder miljontals tittare världen över och en väl sedd serie blir ofta ett kärt samtalsämne på fikarasten. Min dröm är att skriva en egen såpa och den skulle i så fall utspela sig på ett stort svenskt företag med verksamhet världen över... Men innan den går ut i etern så får man hålla sig till tåls med de som redan produceras och sänds, såväl i Sverige som i andra länder. Nedan tänkte jag presentera några som jag tycker intressanta såpor.

Denna australiska såpa är en sann klassiker och såpornas såpa, anser jag. Första avsnittet sändes i Australien redan 1985 och sedan dess har det bara rullat på, fem dagar i veckan. Nyligen spelades avsnitt nummer 5000 in i hemlandet! Serien har även visats här i Sverige, i en av de kommersiella kanalerna under det mycket logiska namnet "Grannar", tills den plötsligt las ner i juli 1997 efter 1950 sända avsnitt. Handligen är mycket enkel; det kretsar kring några familjer som bor på en gata i en fiktiv förort till Melbourne och man får följa deras liv och inbördes förvecklingar med varandra. Tonen är ofta humoristisk men också tämligen förmanande - man får sannerligen en bild av Australien som ett konservativt samhälle där kvinnofrigörelsen inte har hunnit särskilt långt! Seriens guldperiod anser jag vara när popstjärnan Kylie Minogue var med och spelade karaktären Charlene. Hon skulle föreställa vara bilmekanikerlärling och det har jag förstått nu efteråt var ett oerhört radikalt grepp! Seriens mest långvariga "granne" var emellertid Anne Haddy med sin karaktär Helen, den kloka kvinnan som alltid hade något förnuftigt att säga och som kom att fungera som en medlare i de många konflikterna som uppstod på Ramsay Street. Hon var med i serien i tolv år, men 1999 avled hon vid 68 års ålder och en hel TV-värld sörjer henne. Min personliga uppfattning varför denna serie har blivit så populär världen över är att - trots det ibland påfrestande präktiga tonfallet - så finns det en väldigt mänsklig ton över alltihop. Man hjälps åt och stöttar varandra konsekvent samt reder ut alla konflikter tillsammans, sedan går man till kyrkan och efteråt tar man en kopp te.

Denna serie har också australiskt ursprung och det har även förekommit en tysk variant. Sveriges första och i mitt tycke bästa varjedagsåpa (måndag till fredag) började sändas hösten 1996 men gick hösten 1999 till att sändas endast en gång i veckan med ett längre avsnitt, innan serien lades ner våren 2002. Seriens enda svaghet var att manusförfattarna inte tycktes förstå vitsen med en rejäl 'cliff hanger' emellanåt - i övrigt hade serien det mesta. Våren 1999 skrev jag en analys av serien "Skilda Världar" och om du är intresserad att läsa den så klicka här (filen är i PDF-format).

Här behövs inte så mycket kommentarer; detta är Sveriges mesta och längsta såpa - kanske inte i antal avsnitt men definitivt i antal säsonger. Hösten 1992 började den visas och sedan gick båten "Freja" fram och tillbaka mellan Stockholm och Åbo i nära tio år, tills dem slutligen lades ner våren 2002. Vid två tillfällen har serien ställts in: dagen efter att passagerarfärjan "Estonia" hade förlist och på ettårsdagen av katastrofen. Jag tycker att de absurda inslagen var de roligaste och inbillar mig att det fanns en hel del symbolik i handlingen. Till exempel är jag övertygad om att kapten Karins tvillingsyster Anna inte existerade utan i stället var en del av Karin själv. Hon tvingades helt enkelt att möta sin egen skugga, d.v.s. konfronteras med sina förträngda egenskaper och sidor som plötsligt kom upp till ytan med ohämmad kraft!
För närvarande visas ingen riktig svenskproducerad såpa i svensk television.
En serie som jag faktiskt tycker är sevärd är "Smallville", som visas på trean sedan några år tillbaka. Inte heller denna skulle jag vilja klassificera som såpa, men den förtjänar definitivt att nämnas. Den handlar om stålmannen, då han som ung växte upp i hålan "Smallville" och innehåller en del fantasifulla, ibland fantastiska och emellanåt ganska våldsamma inslag. Trots detta tycker jag att serien har en hel del väsentliga kvaliteter. Relationen med hans rättskaffens adoptivföräldrar, Jonathan och Martha Kent, den sköra vänskapen med blivande ärkefienden Lex Luthor, den återhållna förälskelsen till grannflickan Lana Lang, allt är väldigt fint skildrat. I grund och botten handlar serien om hur det är att växa upp, hitta sin rätta identitet och våga stå för den man egentligen är.


Nedan har jag samlat ihop några riktigt såpiga länkar:

[Hem]   [Blåkulla]   [Karriär]   [Musik]   [Såpor]   [Serier]   [100-lista]